natur¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)

1. (LB 7: 133). L.
2. 1)natur, medfödd el. medskapad art, beskaffenhet, väsen. wthan hänna syn ware j himlomen, hwilke ensampne skulu wara hänna naturs lwste ok länktan SpV 29 . scriffthinna omgangh wändas widh thwänne axil, som är antiggia aff naturinna (conditione) älla fornyilsenne ib 46 . hwat kan finnas the hiärtano rolighare älir hälaghare, hwar ödhwiwktin ok wärldinna forsmädilse aktar naturena (conditionem) ok nadhena ib 155 . " person är skäligx naturs een oathskililikin natur ällir warilse " ib 388 . siälin är . . . en enfallog nathur (substantia), mz enhgom kreaturum blandath ällir takin ib 508 . at fadhrin ok sonen ok thän hälge ande äru een natur (substantiam), ok tre persone ib 541 . " fadhren oc thän häe andhe ärw at enast en natwr som är gudh " JMÖ 176 . " qwecksölff haffwer j sigh twenne naturer " PMSkr 614 (avskr.). - jak bidher thik, at thu sigh os aff thänna liiii naturs skikkan, mädhan hon är os swa mykit siälsyn, ok swa som hon ware eth nyth naturs (väl fel för ceraturs) kön (qvamm novum creature genus) SpV 25 . 2) natur, sammanfattning av tillvarelsens egenskaper, i skapilsen härskade lag och ordning. then synden som är amote naturinne SkrtUppb 241. SvKyrkob 359. 3) sinnlig natur, kropp. - särsk. med avseende på det sexuella området. Se Sdw 2: 1273. - Jfr ivir-, mandoms-, skapilsanatur.