mana1
v.(verb)fsvm--mana..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
mane STb 4: 17 (1505) , 194 (1511). -ar. -adhe. -adher), *mana in , = mana 9. han waar grypen och manat in pa biscops garden GPM 2: 21 ( 1508) . *mana ut ,
Källans artikeltext (7 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)thättapåminna, erinra, med personens ack. och prep. for, u.n upa (på). tha manadhe (admonebat) siälin hänne om the glädhi som hon haffhe j sins sons wpfärdh til hymnbla Mecht 94 . the ordhen mana mik oc aminna wpa mankönsins aterlösilsa gärninga ib 98 . ib. ordhit icarnacio . . . manar mik oc aminner for thän kärlekin ib 99 .
- 3)påminna om, lägga på hjärtat, mana, förmana, uppmana. jucieo . . . kalla mana oc rdha (ɔ reta) GU C 20 (hand 2) s. 19. - med sakens ack. swa som enkte gangn giordhe tolghit höght liffwrne mana ok loffwa, wthan thz fulkompnas SpV 467 . - med personens ack. och inf. föregången av till at. ägher han . . . at mana fok til at wt köra diäfwlin aff sinne siäll SvKyrkobr 56 . - (?) än westh thu ekke aat hwat osynlighom trappom thässin wosdomen manas ällir röris (moveratur) SpV 423 . 5) bedja, anropa, åkalla. abs. thön signadha roos (ɔ Guds moder) ther plägher at mana for syndogha vini sina Vis sten 8 .
- 7)kräva, fordra (penningar( med persnens ack. at mane och tiltlae hinrik foss om ith stycke gell STb 4: 194 (1511). - med sakens ack. tha scula thee . . . rät af thöm mana Rydberg Tr 2: 4562 ( 1381) . samma dach sades, tet jacob scriffure . . . mane sine peninga och anname aff per jönsson fore sin fisk STb 3: 322 (1497). ib 4: 7 ( 1504) . med personens ack. och prep. um. " eskil . . manadhe hnanom högheleghir om nokor ärindhe hanom waaro til lagsdh " ATb 1: 256 ( 1467) .
- 9)inmana, föra ss gånge,. wii säghie thöm (ɔ de på Stockholms slott belägrade) oc til llyff och swndh . . . ok ingenstadz ath mana vtan her i stocholms staasdh, ther the forwarae äre mdh liiff och gotz Rydberg Tr 3: 491 ( 1502) . " at fongerne skole manes aff byn oc til vpsale " STb 5: 252 ( 1519) .
- 1)genom maning el. besvärjelse utdriva. tha manar han (ɔ prästen) diäwlin först wt aff bärne för än thz cristnas SVKyrkobr 56. ib. 2) utkräva. en kar som kwnne mana honum (ɔ järnskattren) wth GpM 2: 171 (1504).
- 3)utmana (till slagsmål o. d.). . . . drwkko the sig fulla, och manade the mina tiänare vt och slas med sig GPM 2: 404 ( 1501) . - Jfrb eä, in-, til-, ut-mana ävensom omanadher och siälf-manter.