magha1
v.(verb)fsvm--magha..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (15)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
inf. matthe J Buddes b 182 . pres. ind . sing. 2 pers. maa Mecht 106 . 3 pers. magh STb 4: 111 (1506), 183 (1508). mag ib 47 ( 1505) . maagh SJ 2: 54 ( 1479) . pl. 1 pers. maghom PMBref 320 ( 1515) . mughu Saml 34: 280 . konj . maghe PMskr 539. maghie SkrtUppb 16 . moghe Nio kap ur Bir 26, MP 5: 90 . pl. 3 pers. moghin Nio kap ur Bir 37 . imperf. matte Prosadikter (Sju vise m) 140, SpV 215 . matthe Troj 129, 161, 177 . supin. maghet SvKyrkobr (Lucid B) 139 . part. pres. moghande STb 1: 154 ( 1478) . mogande ib 5: 27 ( 1514) . imperat. magh JMÖ 135 . Se Sdw 2: 1265),
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 2)valere, må, befinna sig. med kvalitetsadverb. modhorin spordhe at hwru hon matte Prosadikter (Sju vise m) 140 . " jak oc myne mädhbrödher. . .maghom wäl gwdy warj thes loff " PMBref 320 ( 1515) . " o maria vale pulcrum magh wäl, ällar faar wäl, wänasta lilia " JMÖ 135 . 3) förmå, kunna, vara i stånd till. med inf. utan at. änghen stath mughu ui ih´m (ɔ Jesum) spöria Saml 34 . 280. hwi scoopp gud thöm (ɔ Adom och Eva) ey tolka at the ey matthe syndä SvKyrkobr (Lucid B) 139 . ib. - med underförstådd inf. oppa thz at han (ɔ Johannes döparen) matte (posset) thz som hanwilde, tok han aff honom som alt formatte SpV 215 . - kunna, ha tillfälle. med inf. föregången av at. kärlek, som thu maa (potes) at akta j hwarie enne modher som haffwer dotter sik ganzska kära Mecht 106 . - ma väl ske, kanske möjligen. Se Sdw 2: 1265. 6) må, vara berättigad, ha rättighet el. tillåtele, få. med inf. utan at. hustra anna maagh och skal . . . haffua . . the öffre stuffwna SJ ". 54 (1479). samma dach sades, tet hinrik lenssingh mag brucha sit macht breff sTb 4: 47 (1505). ib 111 ( 1506) , 183 (1508).
- 7)må, böra. " wil tw haffwa skinnith alth förgylth, tha maghe thet sätias mädh stokommen " PMSkr 539 . 8) vara nödsakad, måste. med inf. utan at. thet är mik tekkäre . . . än tu vare swa godher ok helger, at tu dagliga sculde matthe oplyfftäs medh sancte paual lopp j tridhie hymmilen J Buddes b 182 . Troj 177 . - med underförstådd inf. hwad ellir han wille ellir ey matthe han aff hästen oc tiill markena Troj 129 . ib 161 . 10( i bisatser, i sht i dådana som uttrycka vilaj, avsikt el. bemödande, följd: må. med inf. (av ett verb, vars konj. sålunda omskirves). jak bedhis hänne siälinna ok licamsns miskund at hon moghe (Bir maghe) här i världinne bätra alla sina synde Nio kap ur Bir 26 . ib 37 . SkrtUppb 16 . " görin mik thet kunnoght, oppa tet ath iak moghe ok koma ok lbidhia til honum " MP 5: 90 . beegärande, ath thette . . . . breff matthe her inscriffwitz i war stadz tencke bok STb 4: l163 (1507). - part. pres. 2) myndig. til thes barnith wordher moghande man STb 1: 154 ( 1478) . til thess han komer til mogande man och haffuer swngit sine förste messe ST b 5: 17 (1514). - Jfr formagha.