märke²

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (3)

1. L.
2. 1)märke som sättes på ett föremål genom stämpling, inskärning el. på annat sätt. han skal bliwa bödil i stadenom ok mista badin öronen ok warda märktir medh stadzens märke ATb 1: 181 ( 1463) . . . . for thy änglekes merkie stode pa koppern ok pa messen tesliges STb 2: 215 (1487). ib 5: 24 ( 1514) , 278 (1520). varth stammä nielsse hwstrv ssak xx mark fför hon skar eth marke vtaff en dwk ATb 3: 331 ( 1522) . " taker nokor skipare märke aff annars ankar PMskr 86. - (löst) kontrollmärke. jacob screddere gik lagh, ath tet klede, som symon offuerskere hade vtfangit epter merkit, war ey hans budh eller hans hustvres och ey hans wylie vtan sade och swor, ath han sama merkie offuerskeren hanom fangit hade, tet hade jacob bort tappit STb 3: 195 (1494). "
3. 2)märke, kännemärke. " fför thy rödher lither är glädinns märke JMPs 274. - symbol, attribut. tha keysaren är komande til naghan stadh, sendes ok föres fore hanom hans keysarligin krona hans baaner ok andron hans voldz ok herredömes thekn ok merken " SvKyrkobr (Lucid B) 228 . 4) gränsmärke, råmärke. Se Sdw 2: 1271. SpV 446 . hwar äptir wil lfawidzske hoghin löpa wt owir sins ordhins märke (metas) ib 454 . 6) märke, tecken, spår. tha han haffde sin ordh lyktat, syntis til lthe märkeno (ɔ: en fläck på kinden) alz inthe MP 5: 137 . 7) märke, tecken, bevis. huru offta människian tagher gudz wärdogha likama, swa offta wpnyas the fägrindhin j hänna siäl oc forökas swa til märke, hwar ey meer än eth sinne sik berätte, han förökar oc eth sinne the fägrindinna j sinne siäl Mecht 154 . 9) exempel, varning. i tessa hälga läst äro oss nagra tingh tagandhe til märke . . . som först är thänne siälfgode ok högfärdoghe phriesus MP 4: 169 . 10) mått. bygger nokor mästarman skepit längre, större äller dywparen än som skiparen haffwer honom fangith märke oc maatto PMskr 5. - Jfr aler-, atskilnadhs- (JMPs 537), bi-, hovudh-, iärn-, lön-, ra-, sten-, stikko-, sände-, öghna-märke.