laster1
(substantiv)fsvm--laster..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
STb 1: 415 (1483)), L
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
best. lästin Saml 34: 293 . Se Sdw 2: 1257) , last , lasta fulder , adj. 1) lastfull, lastbar. SpV 139 . - Jfr lastfulder.
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- STb 1: 415 (1483)), L.
- 1)klander, tadel, lastande. gaff iak thär lasth ok kära oppa innan nat ok aar äpther then tidh her thure thuresson giorde thät skipte med mik Arfstv 54 ( 1461) .
- 2)skymf, vanära, skam. Prosadikter (Karl M) 260 . hon hadhe gifwit pawal thima winskap for then lastir han hade henne giorth medh eth barn ATb 2: 221 ( 1483) .
- 3)skada, förtret, olycka. " marsilius konung hafwer last fangit thrätighi sinnom. thy at thrätighi aff hans kompanom waro a mote enom hwariom warom oc lagdhis a iordhina oc do swa " Prosadikter (Karl M) 282 . " lhenrik zerkinso zaker xxiiij (24) marck for the lastene, som han giorde arwid olsson i stadzsins erendom STb 1: 415 (1483). o quam detestabilem vicium etc. o huru fordömelikin then lästin är som lydhnonne är genwerdogher " Saml 34: 293 . - Jfr synda laster.