krona¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (8)

1. L.
2. 1)krans, krona. " siäffwer gudh är iomfru mariia serdelis krona (saureola) Mech 150. - krona ss en konungs el. drottnings värdighetstecken. wndäk hans nade lagliga sweriges rikes krona med swärd, spie, äpe och alt annet stadz ok werdugheyt " Rydberg Tr 3: 464 ) (1497). - krona i svenska risvapnnet. Se Sdw 2: 1346. - krona ss sjymbol för det förnämsta el. yppersta av något slag. thu herre gudh som är een crone alle konunga SvT 66 .
3. 2)krona, konungadöme, regering, stat. Se Sdw 2: 1523. Lindblom Abeal 7 (1432). tha swarade her sten . . . at cronen sculle thöm tet vidergielle STb- 3: 342 (1497). ib. ib 343 ( 1497) . STb 5: 322 (1521, Kop). 6) hjässa. Se R. Pipping, Kommentar t. Erikskrönikan 587 f.
4. 8)ljuskrona? halff setidhe markc för ena krono Kumla kyrkas rb 54 ( 1484) .
5. 9)kromliknande fjäderbuske på fågelhuud. pahanna vilya . . bitha wngna swa länge ti thes the fa kronona so the haffwa PMSkr 263 . 10) i utrr- franzesk krona [Jfr Fr. conuronne d' écu `à la coutronne] benämning på vissa slags i Frankrike präglade, guldmynt. Se Fr. v. Schrotter, Wb. der Münckunde 115. fem ok tråtighj fräncenskä crnor j gull Svartb 332 (1431 . jfr kronare 11) sigill (med bil av en krona)? at giffue them ther breff paa effter thenkebokene jnneholle[l]sse wnder stadzins krone STb 4: 305 ( 1513) . 12) capitesensus (för -census) sus sui krona jdest taxaci pos[ses)sionum kronogodz GU C 20 s. 76 . Jfr biskops-, blomster-. gul-, martilsa-, rosen-, sighers-, silf-, spino-, thorna-, thörne-krona.