kors¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (4)

1. kors. 1) kors ss pinoredskap; särsk. Kristi kors SvKyrkobr 36 . " aff them siw ordmen som ihesus christus taladhe a karsens galga " SvB 205 (börj. av 1500-.). JMPs 294. gökgga jirs tudgur SkrtUppb 165 . 2) krucifix. bidher jak om suna haquoson thet sama korsit läta göra oc thet sama korsit läta bära foro mino like kringom domkrkione Svartb 131 ( 1336) . " thädhan til korsit i tw wägaskyl " SD NS 3: 619 (1420, avskr.) . th päninga . . . for the tomptinne rawid hawir wid korsit ATb 1: 124 ( 1460) . pant j kros Skotteb 27 (14760-61). then garden vidh korsit liggir ATb 1: 324 ( 1470) . " almennix gathen som op til korssith löper " SJ 2: 247 ( 1493) . (I vissa av exemplen skulle kors i stället kunna tänkas ha en betydelse: gatukors, vägkors). 3) kors ss tecken, korstecken, korsformig figur. thär man gap[ar] tha gör man a sik kors SvKyrkob 20. the siäx korsin som prästin gör för än gudz likame op lyptis ib 83 . prosten her peder i nordungaradh lagde sina händer i kors på sina consientia hem til sin . . for the asyna män som aff hans sokn vore nämpde . . . oc sagde swa Arkiv för Norrländsk hembygdsforsning 1923 s. 3 (1489). - taka korsit, taga korset (vid anträdande av korståg el. pilgrimsfärd). at sancti dionisj kirkio . . . tok karl konung kors oc allä hans riddara Prosadiker (Karl M) 250. ib 264 . - Jfr hälgha-, kopar-, silf-, sten-kors.