klar¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)

1. 1) klar, ljus, strålande, glänsande. änglane hulke som haua klarne öghon än liusit är Nio kap ur Bir 24 . - bildl. nw äru hälghe männene fladhe klare aff alzkona rwsth SpV 588 . patronculus war . . . myket klaar j godom sedom Troj 123 . 2) klar, ren, oblandad, obemängd. wth aff the högre kyrkio weg ginne vtran klarth watn MP 5: 88 . " göra klarth win aff hardo vine " PMSkr 359 . 4) ren, obesmittad. j klaar oc reen jwmfru äria Hel män 262 . 10) klar, tydlig, noggrann, redig. lade for:ne jacob oc hans nagat mera vth än xvj marck om arith, thet skulle scriffues vp al til claran rekinschap vtan alt ocker STb 3: 259 (1493). 11) i god el. vederbörlig ordning, avgjord, uppgjord. swa sagde hustrv margit at war ting äro al klaar os i mellom ATb 1: 258 ( 1467) . anno domini medlxxjj tha all ting woro klar ok affreknat met swen helsing ok clemit benctsson Skotteb 466 ( 1479) , Kämn). ib. ib 480 (1473, Kämn.) . Stb 1: 340 (1482). hwar göre sin bock klaar ib 3: 451 ( 1499) . n adv. 2) klart, tydligt. wpbar och anamade sone stensson pa samma c march l march, swa at stadin är honum inthe mere skylkig en 1 march, sidhen them emellom klart affalt Stock Skb 297 (15113, Skip). Jfr genom-, o-klar.