illa1
adv. · adv. L.(adverb)fsvm--illa..ab.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
illa, på ett sätt som vållar obehag el. skada. (han) gladdis ther af inan sin hogha at thöm tooc thz ilda at edhä Vis sten 5 . tilböghel[ig]hetena til at synda oc göra ilda SkrtUppb 178 . ob (ɔ obludere) illa leka GU C 20 (hand 2) s. 102. malefacere illa göra ib s. 112 . "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
ilda Vis sten 5 ; SkrtUppb 178 )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1) illa, på ett sätt som vållar obehag el. skada. (han) gladdis ther af inan sin hogha at thöm tooc thz ilda at edhä Vis sten 5 . tilböghel[ig]hetena til at synda oc göra ilda SkrtUppb 178 . ob (ɔ obludere) illa leka GU C 20 (hand 2) s. 102. malefacere illa göra ib s. 112 . " waro samuledh alla nunnonar illa hughum " Hel män 216 . - Jfr ofilla.