huru1
adv. konj. interj. · adv., konj. och interj.(adverb · konjunktion · interjektion)fsvm--huru..e.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
hwro MP 5: 211 . hure Stb 3: 155 (1494)
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)huru, på vad sätt, i direkt frågesats. huru gaar idhir, ällir hurw är thät mädh idhir Hel män 263 . - i indirekt frågesats. huru abbatissa skal och bör retteligha wälias Abbedval i Vkl 75. lsij hwr jak stond´r Beckman Stud 107 (omkr. 1450). hwar thera j syn stadh, skuldhe jnirlica bidhia wan herre ath thee sik hwro ther om ware MP 5: 211 . - huru som, d. s. huru som gangande är til nyth wal Abbedval li Vkl l94. - huru thät, huru, hurusom, att. kere herrer magi weta hurw thet kungen kom i lögerdagx til lvpsala lREuterdahl Kyrkohist III 2: 544 (1471?). item finge w8ij oc nw kung (c(ɔ Kristians) breff (näml. som visar) hurw thet han nw swa lenge leged haffuer ib 546 (1471). ib 547 (1471?). 3) hur än, på vad sätt än. - på samma sätt som? sama dagh sades, tet oleff jonsson schal bliffue wiidh gataboden til michelsmesse fore sama peninga, och hure han her til lhenne hafft haffuer STb 3: 155 ( 1494) .
- 8)huruvida. " hwath hälszt thu girdhe gudhi til hedhers, äller thinne siäl til ganghx hwru (utrum) thät ware wansampth, thät skwlle thu entke döma SkrtUpp 33. "