gripa1
v.(verb)fsvm--gripa..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (11)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
pres. -er . impf. grep . greep . grepp Reuterdahl Kyrkohist III 2: 533 (1436); ATb2: 3 (1473). grippa JTb 94 ( 1513) . part. pret. gripin . grippen STb 5: 115 (1516); JMPs 359, 364. griipen Skotteb 401 (1466, Kämn) . pl. greffne Stb 5: 322 (1521, Kop). sup. grepit Atb 1: 12 (1453). Jfr Sdw 2: 1229), *gripa af , gripa up a , beröra, upptaga till behandling, inlåta sig på? Se R. Pipping, Kommentar t. Erikskrönikan s. 225 f. EK 396 . - Jfr be-, fore-, hand-, saman-, til-gripa.
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)gripa, fatta, taga. med ack. tw gripir mik äkke ki dag ATb 1: 128 ( 1460) . - gripa, fasttaga, fånga. thu äst gripin a sanne gerning Prosadikter (Sju vise m) 131 . ATb 2: 3 ( 1473) . " grippen wid ferske gerning " STb 5: 115 ( 1516) . " nar han wille ffly warth han ather grippen oc ffördher fför konunghen JMPs 359. " ib 364 . JTb 94 ( 1513) . STb 5: 322 (1521, Kop). - gripa hand up a. gripa tag i. mykkel fiinne festhe i wol forre ad han olaghleghea hafdhe grepit hand oppa en kwnynno ATb 1: 12 ( 1453) . - part. pres. gripande, rovgirig. jnnan thera hiärtha äro the swikfulla ok falska swa som andra gripandhe warga MP 4: 145 . 2) fånga, intaga; angripa. än j thy greep hanom swa thunger sömpn J Buddes b 152 . han bleff optänder oc grypen j hänne fägrind Troj 62 . 7) gripa till, föetaga. gripa fluktena. Se Sdw 2: 1229.
- 8)begiva sig? vj mark som jach är til achter, tha jach war griipen til vpsale Skotteb 401 (1466, Kämn) .
- 9)rymma, innehålla. Se E. Noreen, Studeir rörande Eufemiavisorna 2: 56. swa mykit folk man ther sa som iordh ok vatn mäst gripa ma Fredrik ed Noreen 2821 f.