giutare1
(substantiv)fsvm--giutare..nn.1den som gjuter el. stöper, gjutare
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)den som gjuter el. stöper, gjutare; krukmakare. hon wttandis in eculeo . . . sargadhis aff järnspikom. wändis hon j them hwassom wddom som j bland thz giwtare ok smidher hantera bortkastas SpV 233 . " än thu härra tu ästh war fadhir, wi ärum träkkin, thu war giwtare (fictor) " ib 479 . ss tillnamn. pädhar giwtare ATb 1: 69 ( 1457) . ib 261 ( 1467) , 336 (1470), 2: 136 81479). VKU 49 ( 1547) . Jfr gryt-, gryto-, in-, kanno-, klokko-, pot-, potto-giutare.