forhindra¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)

1. 1)hindra, förhindra. " han sculle henne jntet forhindra STb 3: 184 (1494). ath tet ey bequemligit är at forhindra hustrv fran bonden ib. - förhindra bruket av. hon (ɔ ängen) är wtgangin aff sibbotorp ok thär medh förhindras en värke i anne for landabo mom " VKJ 108 ( 1480) . - omöjliggöra. thz (ɔ een firheet at vthuäliä goth eller onth) hafde mannen frälst ok friit j paradyso än nw är thz kränkt ok forhindrat SvKyrkobr 175 . (- preocupemus faciem eius in confessione . . . thz är förhindrom hans änlite i wara synda widhergangilsom JMÖ 16 . ib 22 . (felövers., = Psalt. 95: 2) 3) förhålla, undanhålla. jordagotz ellir andra äghor som clostreno kunno forehindras ellir forehaldas mdäh orät Priv o skyddsbr 179 ( 1442) . 4 ) förhålla, söka förhålla, söka tillägna sig, väcka tvist om, klandra. atthe aldrich wele then prebenda forhindra eller forargha i nagre matte SJ 2: 203 ( 1492) .
2. 5)kvarhålla, belägga med kvarstad, lägga beslap på. han hade forhindreth ena mess kopper j lubeka STb 2: 215 (1487). begerendes atj wille hanum wnnä och medt giffue edert gotz rorstere o[k] forhindra, hwar han thett bekoma kan ib 5: 333 (1521, Kop.) . 6) kvarhålla, hålla i förvar. her swens landbo . . . som . . anders buck her forhindret hade j stadzsins jern STb 3: 319 (1496). - Jfr oforhindradher.