fara1
(substantiv)fsvm--fara..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
fruktan, farhåga. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
obl. fara SD NS 3: 373 (1418, ä. avskr.) ),
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)fruktan, farhåga. " thät är fara, det är fara värt (att), det är att frukta (att). thet är fara och jak rädes, thet jak faar göra ena onda gerningh pa joan swensson " STb 2: 85 ( 1485) .
- 2)fara, risk. standa alla faro, taga följderna (av). med prep. um. iak oc mine arffua skulum sta alla fara om alla the klaghan ok akäre, som noghor aff minne äller thera släkt gör äller framledis göra kan vpa för:da brotorp SDNS 3: 373 (1418, äldre avskr.). - Jfr siäl-, siälafara, ävensom far och fare.