fanga1
v.(verb)fsvm--fanga..vb.1Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)eg. fånga; bemäktiga sig, intaga, erövra. swa jnstigha (de) paa mwren wäl wäknadho oc fanga staden PMSkr 168 . 2) få. lat kiärleek innan thit hiärta gro til gudh tha fanga thu lisa Vis sten 7 . - vara i stånd, förmå, kunna, få. med part. pret. ack. sing. n. människiän fangar sik ekke rö[r] t för än (hon) faar sin siäl, sin anda Vis sten 5. - Jfr untfanga, ävensom fa.