fang1
(substantiv)fsvm--fang..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (4)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
*fanga iordh , fanga man (STB 1: 250 (1480), ib 3: 17 ( 1492) . fange- JTb 106 ( 1518) . fango- ib. fongaib 29 (1460). fonge- STb 5: 281 (1520), HSH 16: 88 ( 1527) ),
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 3)det som fås, från skogen. SD 1: 445 ( 1268) (Sdw 2: 1214). 5) fång, tillfälle el. möjlighet att få el. bekomma. Sdw 2: 1343. - Jfr for-, ful-, gardha-, garpa-, gripa-, hand-, skil-, spiuta-, spruta-, öva-fang.