falla²

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (29)

1. L.
2. 1)a) fulla (från ett högre ställle till ett lägre). thät saman bältith . . . foll nidher vppa altaret MP 4: 6 . huru syndadhe tha the andre englane som mz hanom (ɔ Lucifer) fullo Sv Kyrkobr 131. om englana ey hafdo fullet (oceidisent) ib 140 . - falla (efter), följa, passa (efter). med prep. äptir. ffästän brädhin harth in til bokina falla the ey äpte ryggenom tha thaghin litz aff brädin mz höfwelin wppa the sydhona som jm withr til bokin Saml 24: 144 . - falla (över), komma (över). bildl. med prep. up a. fiöl vppa mik en thunge oc sömpn Hel män 175 . - b) falla omkull, störta, stupa. up a fallande fot, fallfärdig. ruinosus . . . vppa fallande foth GU C 20 s. 552 . med innehållsack. för thät fallet som thu fiöl wnhdi korsena Skrt Uppb 282. - bildl. renleksins dyghd maa jomfrun war, faar fallin (lapsa) är forwärffwa, änt thz jomfrun war, faar hon aldrigh mer SpV 216 . " the som entidh äru oplysthe ok haffwa smakath himilsligha gaffwona . . . ok jämwäl haffwa smakat gudz godha ordha . .. ok äru to likawäl falne (prolapsi sunt) " ib 450 . - (c falla, kasta sig, störta. tha foll hon a sin knä MP 4: 240 . tha fyll for:de larens för them i knää HSH 16: 096 ( 1527) . - kasta sig, störta sig (över el. mot ngn); fulla (ngn om halsen). med prp. ivir. sidhan falder iosep ower beniamin, oc fämpner han om hals (cum . . . amplexatus recilisset in collum Beniamin) MB 1: 250 . " han skyndar at möta sinom fadher, oc fadher ower hans hals (Cod. B liffwir hals honom 551; irruit super collum cius) " ib 254 . 2) falla och slå (ihjäl). trans. the skole bygge bastuen, swa at hon faller inthet folk j häl STb 5: 255 ( 1519) .
3. 6)falla, sjunka. Sdw 2: 1214. - sjunka, ge vika? thu warkunsam nalkas mik j thässom slära fallande oc ostadhuga wäghenom SvB 368 . - bildl. försagas; avtaga, förgå? j thässo hardho liffweno, som är fallande oc rasklika hädhan lidhande SvB 190 . 8) om väg: gå i en viss riktning, taga en viss riktning. min vägh fiol tha medh hänne äpte thän weg[h] hon sidhan stegh Sv Rim 43. 10) falla, råka (i); råka ut (för), bli offer (för). cain badh ok rädh sinom brodher wtgaa oppa akrin, ok äpthri wtgangin fööl han j mandarapit (egressus incurrit homicidium) SpV 67 . 11) falla (i talet) avbryta Sdw 2: 1214. gripa in (i) göra ingrepp i). Sdw 2: 1214. 12) taga sin tillflykt till? sades per jeanson ffrii, fför thet jens delekarl sade honum tik, at han hade lathit giort effter nogre peninge en deeknä, och fful in til peder, fför hulket per sades ffrij STb 5: 123 ( 1516) . 13) falla, frambringa, avkastas; erhållas. wel magha landzmen for thera tarf skuld köpa, sälia och byta hwar medh androm korn, fisk eller smör oc anad tolkid, oc ätande warwr i jern oc i staal eller kopar, ther tolkit faller, sigh til lösn oc i nödhtorff, eller annad hwadh thet helzst är som i bondens bo wexer eller faller Priv f Sv st 174 (1473?, avskr.). sua kom jak til österlanda; the (ɔ: falkar) ther falla, them taker aerinst alla saman j syno föghati FMU 1: 350 ( 1374) . " om höstenfraan olavj skulu (biskopgårdens fiskare) wara paa höstfisket wid härskär, birkeskär eller annorstadess, fisken faller " Arnell Brask Bi¹ 29. - utgå, utfalla. alt annat, badhe saköre ok rättoghetoc hwat thet hälzt hetir älla är . . . som i for scrifua vazstena fallir Pris f Sv st 61 (1400, avskr.). scal af hario moderkirkio sokn och capelle tesselikis en fiärdedeel bodhe aff kirkionne oc swa aff sancti henricx deel til hopa wthdelas ok hiith sendas j huario helzst thetta falla kan, j regh, korn, groskin, lärepth, peninga eller peningx wärdh Svartb 550 ( 1486) . - utfalla (på ett visst sätt). hulkin gaard som bleff fallin j dana arff efftir laurens STb 2: 179 ( 1486) . ligger thär jord jnne med somf allin är til arffs Uppl Lagmandsomb 18 (1490). - särsk. utfalla ss arv. wi . . . dömdom . . . nicless bendictsson . . . strand oc grömsta . . . til lagha aterlösn, huilkin gooz som fiollo epter holmger jonsson SD 6: 335 ( 1352) . alt thet aflinga gotz oc köpogotz, som fallet är äpter ärlek man her magnus stwne riddara ib NS 3: 504 (1449). - om arv: utfalla, utgå. han loth sigh tet angra ath han tet ene barnit mera giffuit hade än tel andra mot stocholms lagh ther han bodde och arffued fyöll SJ 2: 193 ( 1491) . en arff . . . som fallen var äpther her algoth i asgotztorp VG Fornmt 1 8-9: 102 (1500). it arff, som ffalendes är ihuss her eric lauentii och her antonius atte STb 5: 78 ( 1515) . " alt tet them erffue borde effter henne hade j löst och ffast jnnan stad och wthan, hwar thet helzt falle kwndhe " ib 81 ( 1515) . - utfalla: tillfalla. eth arff, som fog:de birgitta her i staden annaneth och vnffangith hade vppa sina moders wegne, . . . huilket aff henne moder fallith va epther sin brodher STb 3: 36 ( 1499) . 14) falla (om lott o. s. v), utfalla. kastadhe the nerstadde vore luther offuer henne (ɔ den sjuka) om xxx helgenner, och fel thet III reser paa sancta karlagh i rodhen Kyrkohist Årsskr 20: 345 ( 1502) . at the sig ey wenthe nogan saköre aff hanom om saken saa fylla uthe allenest omaket HSH 16: 92 ( 1527) . - falla till handa, tillfalla. tha fiöld laomedonte konung seger tiill handa Troj 31 . 16) gestata sig, urfalla. hon (ɔ kvarnen) ränther stwndom mindra oc stundom mera, äpther thy aridh faller VKJ 11 ( 1447) . " tha ekke fiöl lekin som han wille " Hel män 20 . - falla sig, ställa sig, bliva. hulkit oss ganska swort wil falle STb 5: 315 (1520, Kop.). falla väl, behaga (ngn). med dat. thz föl honom wäl Prosadikter (Sju vise mäst C) 217 . 17) falla, infalla, inträffa. Sdw 2: 1214. anno domini mediiij vppa sancti johannis ante portan latinan dag, som fiöll pa monedaghin Svartb 492 ( 1454) . mandagen nesth epter festum corpois christi, som fal strax fore eskylly STb 3: 94 ( 1493) . " swa offta the (ɔ: worffru daga ) ffalla om aarit, scode for:ne messer siwng[as] högtideliga aff daghen och högtidena, ä hwnd dag j weken worffrv daga falla kunne " ib 5: 305 ( 1513) . Bil.). om faste daghana ey för än halff ganget är til atto byggyne (klockaren att ringa) och lykta the atto slaar for wthan höghtidher eller prädikan tha falla kunna ÅK 80 . " j alla fastan wtan högtids dagha falla bör honum (ɔ klockaren) samalund mädh sam clokkan ringe " ib 62 . 18) falla, komma. full hanom j hogh swa dana tanke Lg 3: 381 (Sdw 2: 1214). - falla (ngn) in? en tyma fiöl them en then luna at the brände wp sigthuna EK 480 (JFR R. PIPPING, KOM. till Erikskr. s. 280). 19) övergå (till, börja. med prep. pa. i thet sama fioll jenis kaare pa eth faghert tal lmedh botuid STb 1: 409 ( 1482) . - inlåta sig på (att), ge sig till att). med inf. engin systir falle til at wäria ällir orsaka henne som brutighin fintz FO Vkl 214. 20) tillkomma, tillhöra. thänna trappor som kallas gradus relatiui maior et minor thz är större ok mindre hwilke altidh sighias til nakot falla, bekomma ekke j gudhomsins natur, hwilkin owmskiptelikin är, wthan j os som war flödha skulum thaka j the hälghe scriffs miolk, haffwa the stadh (jfr Lat. non enim gradus isti relatiui maior et minor qui semper at aliquid dicuntur. ein domini subenatiam immubilem cadunt; sed nobis lacte cilandis diuine scriptare condescedunt) SpV 34 . - refl. fallas, brista (i fullgörande av bevisning el. ed). niels grytasöpere v march swenske for en kapa, hans hustrv hitiä, ok fals ath lysingha witnä JTb 85 ( 1506) .