drövilsa1
(substantiv)fsvm--drövilsa..nn.1bedrövelse, sorg. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
sg . gen. med art. dröf(f)wilsonna Skrt Uppb 126. Mecht 312 . pl. -or MP 3: 298 ),
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)bedrövelse, sorg. " dröfwilsonna stionga finge apostlana i sit hiärta thäntidh ihesus christus i sinom ytthersta natwardh sagdhe sins dödhz oc pino närwaru äller nalkan Skrt Uppb 126. - bedrövelse, sorgsenhet. nar hon hindras aff dröffwilsonna mörkere (cum involcitur tenebris tristitiæ), gange wppa hopsens bärgh " Mecht 312 . 2) vedermöda, lidande. tholomot j dröwilssor MP 3: 298 .