döma1
fsvm--döma..e.1FMu 3: 275 (1442)
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- FMu 3: 275 (1442); demde (impf.) ib 159 ( 1439) , 275 (1442). impf. dömpde SD NS 3: 208 (1417, avskr.), Upplagmansdomb 26 (1490), 34 (1490). dombe: - s SJ 2: 262 (1494)), V. L. 1) döma. myna rätuise . . . som tik skal döma börth fram my: nom nadhom MP 5: 98 . the (ɔ korparna) sculu alle burth flygha the tw sik som j dömen saman oc then ene sik som j enan dömen wara Prosadikter (sju vise msät B) 216 . tha dömpe jac thär en gard j mellom aana oc ängena Uppl langmandobm 34 (1490).
- 3)med avs. på (ngt) genom dom förordna. Se Sdw 2: 1211. 5) ådöma. Se Sdw 2: 1211. somlikom dömde jak lagh som sighia wilie sig engha äwärkan giort haffua j for:da skogha Svartb 434 ( 1449) .
- 6)döma, bedöma. " ma thät är at skodha äller athskilia " SkrtUppb 39 . döma om, väga, överväga. hwath hälstz thu gior gudhi til hedhers, äller thinne siäl til ganghx, hwru thät ware wansampth, thtä skwlle thu enkte döma (vtrum dificile esset, non iudicare deberes) SkrtUppb 33 .
- 7)pröva, röna, erfara? then tendarin (tänder den. (ɔ: en ogenkomlig eld, som brinner runt den skatt, man har att vaka över) gierna then sum veet huat angist vardhir a dömä Vis sten 4 (för det sista ordet kräver dock rimställningen orslutet -oma). - Jfra af-, for-, til-, up-döma.