döia1
v. · v. L.(verb)fsvm--döia..vb.1dö. "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
döia fran , genom döden bortgå från. thät war en wälburin jwmfru . . . ., henne doo franf adhir oc modhir Hel män 260 . *döia ut , dö ut; dö såsom den siste i sin art, dö öutan att få efterträdare. (gården) är nw ödhe, thy at thär do landbom wt VKJ 76 ( 1447) . _ Jfr sötdöia.
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- dö. " sagdes wilia döö ther vppa, ath for:ne joan nilsson war medh honom i sälskap " STb 1: 390 ( 1482) . " pa dess ordh wille kaderina döö, at hon tette for henna sade " ib 2: 237 ( 1487) . - bildl. lmed dat. wäk vpp j tik gudhelighit hopp, mädh syndanna betractan angher ok ydhrogha swa at thu maghe syndenne döö, ok gudhi liffua Skrt Uppb 369. - med prep. ut af. thätta wil ok thz kräffwir gudh aff människionne, at hon skal döö wt aff syndinne (ut moriatur homo peccato) andhin mz skälomen nidherköffwande kötzsins laagh SpV 382 .