bruka¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (3)

1. L.
2. 1)bruka, nyttja, taga i bruk, använda. " forscrifua stenhws . . . egha niwta och bruka sik til lnytto och bestand " SJ 2: 50 ( 1479) . " om the haffde oc brugde ene tompt, om hether bredetompt VgFornmt I 3: 20 (1495). ok schal hustrv elin ner sich beholle barna gotzith, ey tet skyngra latha eller brucka " STb 3: 122 ( 1493) . - part. pres. brukande, som får brukas, varill man ha (oinskränkt) nyttjanderätt. laurens japsson . . . pantsatte staffan vesgöte ena engh om vij (7) lass for vij (7) marck rede peninga for en bruchane pant STb 3: 81 (1493). vplot fore en brukande pant her pers egin gardh pa sutorgatan ib 384 ( 1498) . - bruka, använda, anlita. tha niclis persson haffuer bruckat rettin pa tingit medh oleff walram, som han haffuer sigh wylkoret, tha komme sidan ok thale mattis ryaner til STb 4: 27 (1504). - bruka, använda, taga i bruk, sätta i verksamhet, sysselsätta. hebredzska twngan latinis okwnnok, skulde idhka ok bruka thera hogha, som stwdera wilia ok läsa hebrodzska scrifftena (uebi hebraici idioma latine linque incognitum mentes legentium magis exerceret) SpV 577 . - bruka, bearbeta, odla. wilde förnämpde lares pederson jcke tilstädia länger jöns olson at fikia eller bruka hans deel j thät godzit Uppl Lagmansdomb 23 ( 1490) . " haa iorden brukar sael aer han Ol. Magnus Hist. de gent. septentr. l. 13 c. 4 (Jfr Svensson, Samlaren 39: 128). bildl.: än tho at thätta sinne magh läggias til lhedninganan, hwilke for än war härra som sanno akirmannin är, kom synlikin til ljordhrikis, waro the mz enghom lästins plogiil, thz är gudhelikom kännedom brwkadhe (nullo euangelici dogmatis uomere culta est) " SpV 49 . - abs. bruka jorden. quilibet istorum saak til 40 m för the haffua brukat öffuer the råår FMU 4: 182 (1461, avskr.) . - bruka, driva. mädh finnom brkas selff oc kopar hytta PMSkr 192 .
3. 2)utöva, driva, idka, sköta. alltt thet folk som fåfengt ähr, ingen embete brukendes PMSkr 699 (senare avskr.). - driva, idka; göra. oss är alla til witandes wordit, at ther fara nagre köpmän när ider, bruka oc göra landzköp Uppspriv 16 ( 1488) . - sköta, utföra, verkställa. han brvkade sith arbeide medh jesper norbys hesth STb 1: 284 ( 1481) . " han brwkade sina war medh jesper norbys hesth " ib (Jfr Lidén, Ark. f. Nord. Fil. 41: 306). - öva, göra. j hwilkom dagh hon matte gudi tiäna, oc bruka the godha gärninga, som henne földe äptir döden SkrtUppb 152 . - öva, uträtta, förehava, bedriva, göra. mester peder astronomo . .. brwkar mykit thet som honum eij borde in philosphica et aliis tam contra jura quam contra privlegia ordlinis vestri Annerstedt Ups Univhist Bih 1: 8 (1509, nyare avskr.). haffwer han . .. inghen del brvkat, ther eder orden äre til straff ib. - öva, bedriva (trolldom o. dyl). emetrem är en dyr sten mädh manga liter som pläghas til ath brwka spoker PMSkr 473 . " bruka sit gaghn, se sin egen fördel ltill godo, vara cerksam till sitt eget gagn. om swa hende . . . ath nager fatigh borgher her aff stden kom ok hwgge jn vppa hans schogh eller jn pa hans fiske watn vloffuandes at brwcha sith gagn " STb 2: 458 ( 1490) . " bruka sit bäzsta mädh, se sitt bästa till godo med (ngt), använda (ngt) till sitt bästa, förfoga över (ngt) till sitt bästa. epter thet her benct smalenninge begerar brwka the peningane til en tiidh . . . tha skal han anama them och brwka sitt betzsta medh them till en tiidh, som forrörth är " STb 1: 44 ( 1476) . - göra., handla, vara verksam. gör tw nokoth tolkith som fienden gör för sig tha brwkar tw moth tik syälffwom PMSkr 159 . " faa bönder finnas j the konstenne snälle än tha hwar brwkar äffther sin tilfälle " PMSkr 192 . - arbeta, vara sysselsatt. Se Sdw 2: 1203. - göra, handla, pläga göra, ha för sed. är konungen onder i sino leffuerne. tå bruke alle såsom han PMskr 669 (senare avskr.). - refl. *brukas, vara bruklig. ena matto pläga somme at bora gönom winträdh mädh eno boor oc thär jnsätya qwisthen som ympnas än thet brwkas syällan PMSkr 319 .