bränna2
v.(verb)fsvm--bränna..vb.2Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
brenna ) *bränna sik , bränna sig, ådraga sig brännskad. Jfr Sdw 2: 1204. män tw bränner tiig om syde nar tw gaar for när elden Troj 175 . - refl. *brännas , brinna, brinna ihop. förwar tith sädekorn ath thet ey möglis äller brennas Brasks Cal 264 . bränna nidher , brinna ned. then badstugu wiid norreström, som nidher är bränd HLG 1: 115 (1475). bränna up , brinna upp. hwi brännir tha op klostir ellir kirkior SvKyrkobr 112 . bränna sik up , bränna upp sig själv, förtära sig själv, förtäras. the som ey bära nogh wathn pa kalken j släktingenne the fordärffwa kalken ty han brenner sigh wp oc bliffwer som aska PMskr 361. - Jfr benom-, iärn-, nidher-, saman-, ut-bränna samt half-, o-bränder, ävensom brinna.
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)bränna, märka (med brännjärn). laath brenna föl skuut oc hesta som utslaas scola oc läg a them lönmerke för trätte skul Brasks Cal 266 . - bränna, genom brännande bereda. brenna kalk PMskr 360. - bränna, destillera. ath brenna eller selie nagata brenth wyn STb 1: 424 (1494; burspr.). StÄmb 152 ( 1503) . - bränna, sveda? blästhe aff sin mwn orena oc brände flodher mädh aldra wärssta lwkt JMPs 228. - bränna, förorsaka sveda. Jfr Sdw 2: 1204. thär brindher (för brännir, lat. urit) ekke lastanna ok kötlika rörilse nätla SpV 493 . - bildl. bränna, förtära. bätre är at människian giptir sik än offmykit brännas aff skörom lustha MP 5: 97 . 2) brinna, brännas, uppbrännas, förtäras av eld. brinna upp. Se Sdw 2: 1204. thet händher breffwen brenna ällir borthkomma PMSkr 193 . brinna, glänsa, lysa. thär bränir (ardet) kärlekxsins wiola SpV 4+3. - bildl. brinna, låga. hon var bern nande mz gudhlicom kärlek innantil oc vtantil NIo kap ur Bir 23 .