bekänning1
(substantiv)fsvm--bekänning..nn.1erkännande, förbindelse
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- erkännande, förbindelse; förpliktelse till utbetalning av viss (årlig) penningsumma; avgift som erlägges ss erkkännande av el. bevis på underdånighetsplikt. ingelwnd anners naghen bekenning fraa siig sigiä eller peninge swmma vtloffwa eller richesens besitning wtlenskom herrom . . . tiilsigiä i nagra mattha Rydberg Tr 3: 557 ( 1510) . ib. för öghen är, at almoghen offwer alt richet oppenbarlige haffue nekat oc wedersagt met ja oc oprectha hender kong hans oc alla hans affödhe oc ey tiil synnes äre, at richet skal naghen peninge swmma tiil bekenning wtgiffue, menandes . . . at thet är oss och them fornär badhe tiil äre och rychte, hwar thet spörs bland cristelighe herrer og forsther ib 559 ( 1510) .