afkoma1
v.(verb)fsvm--afkoma..vb.1komma undan. "
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)komma undan. " hector . . . böd the skulle taga hästen ater, oc ey latha honom aff komma (abire) " Troj 162 . 4) skilja sig från, gå i land med, reda sig med. wäl skal iak aff koma min dagh (Prosadikter (Sju vise mäst) 114. - part. pret. afkomin. 1) i förbindelse med refl. pron: kommen från (sig), utom (sig), försatt i hänryckning. med dat. aff the hete astundan [han] hafdhe til gudh var han swa aldir vptänder aff thäs odödheligha konungsins brinnanda kärlek at han var swa som afkomin sik siälfwom Prosadikter (Barl) 96 . 2) besläktad med (ngn). med dat. ydume[ne]us war honom jnthe aff kommen Troj 283 . Jfr akomin.