af¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)

1. L. A) prep.
2. 1)vid rumsbestämningar: af, från. han stötthe honom aa hästen Troj 152 . " min goodz i östirgötlande som jak skipte vidher . . . herra porsa geet ok hans hustru . .. af finnedhe ok in i östirgötland " RP 2: 123 ( 1386) . - från ur. sagdes for retto, ath lucj skal aff by jnnan odinsdag nestkomande ST b 2: 29 (1484). 3) vid tidsbestämningar: från. ath lenar haffdhe föth op galthen aff (från det han var) griis i sinom gardhe JTb 9 ( 1456) . - från, efter. manadh aff mandah, högtidh aff högtidh (mensis ex mense, sabbatum ex sabbato) SpV 493 . 6) för att beteckna ett skiljande: af. från fore hwilket goz . . . päther alenninge mik quitan ok skullösan giort hawer aff . . . bo jonsson FMU 1: 362 ( 1376) . " hwilkin qwinna sik gipter epter at hon är aff barnsbyrdh " SvKyrkobr 73 ; jfr 3. the gingo . . . sokkande ok sörghiande, kalla ok allaledhis aff sik kompna (medtagna »förbi») SpV 276 . 7) för att beteckna den från hvilken ngt tillkämpas el. vinnes: från, öfver. han wan all eyne et slot aff xij kempar Di 70 . " wan konungin aff babilonia sigher aff egupto konunge " MB 1: 12 . " nw fram bärs kronan skinande aff glimande gwlleno, giordh for thy sighrin är fanghin aff fiondomen " SpV 544 . Di 65 . 11) för att beteckna orsak, grund: af. grecana begäradhe then dagen räth aa (ez) falskhet oc jlokhet Troj 163 . 12) för att beteckna den från hvilken en verkan utgår: afgör thu thz tw skalt wara en rikir man aff mik Prosadikter (Sju vise mäst B) 210. alt thetta forscrifna loffuom wj . . . halda äwerdeligha aff oss oc waarom äfftherkomondom Neuman Vokbal 82 ( 1467) . kan han som hälaghir är owir alla hälgha, ey wardha aff os hälgarin (a nobis sancior) SpV 559 . 13) för att beteckna medlet: med. som the . . . alle aff en mwn tilstode SJ 2: 177 ( 1409) . 16) vid beteckning af en obestämd myckenhet. i symonahult ägher clostrid litet aff jordh VKJ 73 ( 1500) . " ath fiärdha rättenom bar hon honom aff enom fethom kalff " Mecht 57 . 18) omskrifvande possetiv gen. lengden aff hussit wiidh almeningx gatan xij!UDDA_TECKEN?de (12 1/2) alin SJ 2: 102 ( 1487) . 19) för att beteckna en särskild bestäming som tillägges ett föremål för att närmare beskrifva detsamma: af, om, på. haffuer gifuit wt . . . ena tinkanno af fyra stopom til hälgha likama gille HLG 1: 54 (1449). 21) med afseende på. tyio gambla ängilska nobela, fulla af wikt och godhe aff gwl SD NS 3: 44 ( 1415) . - med hänseende till, i förhållande till, för? thin wisdombir giordhir wndhirsamlighin aff (ex) mik SpV 521 . B) adv. häraf, deraf. känner han, oc finner, at han enkte aff (ex hoc) ökas, oc forbätras j gudz kärlek Mecht 342 . - af (aff) för ok. SD NS 4: 204 ( 1406) ; Troj 321, 242 ; jfr Hjelmqvist, Stud. i Nord. Fil. IV 3: 40. f. Jfr bak-, fore-, hädhan-, in-, iämt-, nordhanthädhan-, thär-, ut-, utan-, öster-af.