ävigher¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (14)

1. 1)evig, evinnerlig, alltid förblifvande, städse beståndande, icke upphörande, som räcker så länge att man icke ser ngt slut derpå. riken sculle samman bliffwa oc ey atskilias til äwijgha tijda RK 2: s. 336. allan konungxligin skat nw äller här äptir är bliffwi . . . idher til giffwin til äwigh tiidh (in totum tempus) MB 2: 274 . " göm oc bewara thzta huset osmittat til äwigh tidh (in æternum) " ib 324 . ib 324 . ib 195, 200, 204, 241, 251, 255, 258, 270, 273 . SO 34 . Gers Ars a 2. til amynnilse j äwigh tiidh MB 2: 10 . " förwärffwa sigh äwikt nampn oc amynnilse " ib 238 . " förskriffna tomper och garda inscriwa i stadzens bok til een rättilsse och til een äwich amynnilse " SJ 237 ( 1454) . " eder tiil . . . eth äwigh gangn " FM 502 ( 1510) . " saa rätte riken een äwigh dagh " RK 3: 2454 . " een äwigh friidh skal them i millan staa " ib 3337 . " om thet swa är ath nogodh i forscriffne artikel bliffuer forsymadh pa wore sidha eller idra tha skal forscriffne äwigh fridh ey thesse myndher bliffua . . . widh sin äwigh makth " SD 3: 614 (öfvers. i afskr. fr. 1400-talet). edher werdoghet thän alzmegtok gwdh befalandis . . . til ewigtidh FM 491 ( 1510) ; jfr 4. leffdhe han sinom discipulis . . . fredhen til eth äwikt tästament LfK 77 ; jfr 4. faa . . . ena staduga oc äwigha stadfästilse j allom godhom gerningom oc j thinom hälga kärlek intil dödhin Su 322 ; jfr 4.
2. 2)alltid förblifvande, icke upphörande att vara (ngt). then stadhen giordhe han til ena äwigha hampn oc tilgangh. allom them som silgdo aff frömanda öyiom MB 2: 270 . " thöm ewogho iomfru marie, gudz modhors, messom SZD " NS 2: 134 ( 1409) . " sälias til äwigha träla " MB 2: 191 .
3. 3)oupphörlig, oafbruten. " snillen är wänaren än solen i hännas emgängilse är enghen beskheet . . . wtan frögdh oc äwogh glädhi " Su 12 . " the osigelika wäna brudhen synthes at skina i förgyltom klädhom . . . hänna krona war en äwogh äwärdelikhet (ejus corona fuit æternitas) " ib 19 . beständig, oaflåtlig, ihållande. eth äwikt oc stadeliket framhaldh i godho LfK 128 . " äwigh lön hwilka skal äwigh tiänist förskulla " ib 131 ; " jfr 4. tolken äwigher rätwisonna törster förskullar äwerdelika mätte, oc kan skee at han jnnan stakkot ändhas, togh räknas han langher oc äwigher, för dygdhenna äwigha förskullan ib; jfr 1, 4. "
4. 4)om det som med utsträckning utöfver det timligas el. förgängligas gräns afser tillvaron efter döden och den yttersta dagen; evig, evinnerlig, icke tagande slut. thu gudz stadher, alle the i tik boo, ärw i störste frögdh oc äwighe sälikhet LfK 128 . ib 249. at han ey miste thz äwigha arffwit ib 104 . hädhan os skyndandes . . . til thz äffwigha riket . . . til thz öffra iherusalem ib 71 . " dömdes til äwogho pino " ib 147 . ib 120 . " thz som syndena hämpna skla thz är ewikth for vtan " MD (S) 306 . " tha bliffue wij besmyttat med honom, kyrkione och oss . . . til skada och ewicht fordarff " BSH 5: 238 ( 1508) ; jfr 1.
5. 5)om det som ligger utom timlighetens gräns, särsk. med afseende på detsamma såsom saknande begynnelse: evig. thina doma haffwir thu säth j thyna äwigha före syn (in tua provilentia) MB 2: 160 . " os bidhar . . . thän hälge ande, för thy han är then äwighe kärleken . . . i hwilkom wi ärom försedde . . . aff äwerdeliko " LfK 125 . - n. ävikt, adv. evigt, städse, alltid. vppa thz at the gudz tienista skall ewiget bestandendes bliffue SO 33 . Jfr iämävogher.