vighskardh¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (6)

1. vanl. pl. i fästningsmur anbragt öppning för att derigenom rikta skott, kasta sten, hälla sjudande vatten o. s. v., skottglugg; insänkning mellan tinnarne på en krenelerad mur. Jfr Hildebrand, Sveriges Medeltid 2: 818. a huart vikskardh (å hverju vigskarði; Fr. texten: sor chasum cretel) Fl 1067 . " vpa then graff ther stodh en gardh ok atta bardfriid med wikskard " RK 1: 1547 . " sigord swen stod i wigskalen (Cod. B vigskaaren) oc sagt thenne tidende " Di 141 . " stodho all torn ok vigskard ful aff frw ok jompfrur " ib 244 . " hymerna stodho opp j wikskardhen ok skutho hwar ath annan ok kastedhe ath nyflingar saa giordhe ok nyflingha ath them ighen (Huner standa a (var.: i) vigskorðum uppe oc skicta a þa oc huarer á aðra) " ib 255 . " jach vil iche haffue eder fram i nagen liifzfara, män i skole sta vnder skermana med eder arbost och afhalle med piil the som blotta vtaff viigskördhen pa slottet " BSH 5: 199 ( 1507) . the bönder, mich in folde, somme bleffwe döde, oc somme ille, gemen wigskord eller hool wtsprwnge i syön, i baathe, fordarffwede ib 594 ( 1517) . - (?) offwan oppa takit offwir torneth waro standandis starka wärner oc wikskardh (propugnacula) MB 2: 102 .