utstädhia1
v.(verb)fsvm--utstädhia..vb.1utarrendera, bortstädja. "
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- utarrendera, bortstädja. " när han wtstädhir goozin " VKR 32 . - part. pret. utstadder (-städdher), städ, som råkat i ett visst tillstånd el. förhållande. j sielffwe ware fförsth illa wthstädh (hade råkat illa ut) och fflere met FM 130 ( 1502) . Jfr städhia ut.