utföra1
v.(verb)fsvm--utföra..vb.1Källans artikeltext (6 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)utföra, bortföra. " skal konung magnus . . . ey wtutföras (för wntföras?) aff stocholme til land eller watn " BSH 1: 132 ( 1371) . bortföra, föra ur bo. dömdes per tapyale ath här[e] oc före in alt thz han haffuer wtföört . . . in til birgitta i huittula . . . . och skiffte sidan honum ij [2] luth effter sin broder och hänne en trediugh BtFH 1: 224 ( 1508) . - utföra, exportera. the köpmen finge enkte vtfört RK 2: 632 .
- 2)föra ut, föra fram. stark bolwerk loth han thr göra oc vm nättertijdh them vtföra RK 2: 2192 .
- 3)afkläda. " med personens ack. och saken betecknad genom prepositionsuttryck. konungen . . . lät androcium wt föra aff purporom " MB 2: 291 . " wtfördh aff klädom " Su 350 . " med sakens ack. och personen betecknad genom prepositionsuttryck. idher klädhe . . . them skulin i wt föra aff idher " Al 7547 .
- 4)bringa till slut; utföra, verkställa, åstadkomma. iak wil mina sampning genast göra thz starkasta iak hona kan wt föra Al 3072 . åstadkomma, bringa till stånd, uppföra. hwa tholik borgh ma wt föra han skulle mykin froma göra Al 3247 .
- 5)föra till slut, tala till slut. hans herra giter han ful wäl hört swa länge han hawer sit kalz wt fört Al 2708 . - Jfr föra ut.