tillata1
v.(verb)fsvm--tillata..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
tiil- FH 6: 115 ( 1509) . tilata),
Källans artikeltext (6 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)släppa till, gifva tillträde. mädhan thu han bortkastdh hafwer, ok tilatidh hans owin i hans stadh Lg 3: 487 .
- 2)lemna, meddela. " ath wi . . . tillathom (adhibemus) konunglika samtykkie " SD 3: 132 (öfvers.).
- 3)medgifva, tillåta. " tillather iak at . . . swa dana maa samqwämdinne tilföghias widh eth halff aar " Bir 4: 66 . " tillather war herra . . . systromen j sancti saluatoris orden at haffwa fyra qwinnor . . . sik til hiälp j stekerhusens ärffuode " ib 99 . " tilat thu ey thz mintzsta thr aff nidherlägh[ia] äller forswma " MB 2: 190 . " thz tillät (concessit) konungen " ib 313 . FH 6: 115 ( 1509) .
- 4)låta ske, låta komma sig till last. ey wiliandis tillata (admittere) naghot ohöffweligit MB 2: 297 .
- 5)gifva efter. part. pres. eftergifvane, foglig (mot). brwdh, som swa mangh wrangh oc haard lagh före lägher sinom älskara, hwilkom hon wara skulde mildh oc tillathande Su 13 . - Jfr lata til.