skiut1
(substantiv)fsvm--skiut..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (10)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
skiuut SD 5: 378 (1344, nyare afskr.). skyuth), skiuta bref , skiuta färþ , skiuts färdh skiwdzfierdh ib 164 ( 1508) . skiwdz fierd ib 187 ( 1507) . skiwdzfierd ib 263 (1508)), skiuts häster skjwss- ) skiuts iämkning skiwdz jänckningh ) skiuts resa -reysa )
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)häst som brukas till resandes befordran. skepa konung karl skiwth och fordenskap till hans folch och till hans och theris tingh FH 5: 28 ( 1465) . Jfr arbeidis skiut.
- 2)sto. " taker . . . häst eller skyuth annärs mandz " SD 4: 466 (1335, nyare afskr.). ib 5: 378 (1344, nyare afskr.). en död hest eller skiwt LB 7: 338 . BtFH 1: 227 ( 1509) , 230 (1509), 232 (1509). De anf. ställena dock möjl. att föra till 1. Jfr lösskiut.