orätter1
(substantiv)fsvm--orätter..nn.1Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)orätt, orättvisa, orättfärdighet. - hava orät, hafva orätt, harfva förfarit orätt el. olagligt. kendis sik hawa orät FH 2: 113 ( 1438) . - mädh orät, med orätt, orättvist. mz mykom smälek oc oräth kördho the han aff sinne wärdoghet Lg 637 . at . . . en aff konungsxsens tiänarom grypi thenna qwinnona mz förradilse oc orät ib 3: 669 . " mz orät henna liff aff henne dömande ib. mz swik fals oc orät " ST 494 . " som thz landit mz orät besithia ib. - til orätta (jfr Mnt. to unrechte), d. s. thz görs mich til oretta " RK 2: 4661 . hon (ängen) war . . . til oretthä i marg aar for honom haldin SD NS 1: 441 (1405, gammal afskr.) . han (gården) war ok er mik tel oretta af gangen ib 2: 117 ( 1409) . " ther henne wil brennä til orättä (to unrechte) for awndh skuld " Va 9 . ib 8, 10 . ST 272, 291, 424, 447, 448, 479, 484, 494, 510, 544 . MD 322 . MB 2: 266 . 2) orätt, orättvisa, oförätt. o hwat mykyn oc marghfallir var thässa wtländningians orättir (den mot denne utländning visade oförätten) Bo 15 . " hänna sin orät " KL 287 . " i blandh swa mangha gudz orätte (oförrätter el. förnärmelser mot Gud) " LfK 204 . " at hiälpä them wt aff sin orät " Va 10 . vtan þän vrättär wärthe optare giordther SD 1: 670 (1285, gammal afskr.). at näfnden hanum vrätt gyor ib 5: 378 ( 1344, nyare afskr.) . " hwar som nokro cristno folke giordhe orät " Bil 567 . at haämpnas . . . thän orät som thän diäffwllen haffwer giort idher Lg 293 . 3) orättmätigt anspråk, obefogad anledning. the hafdho ther til ey orät Al 8035 .