klandra1
v.(verb)fsvm--klandra..vb.1Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)klandra, genom rättegång söka tillegna sig. som vil klandra then för:da hesslobogardhen SD NS 1: 365 (1404, nyare afskr.). hindra mödha clandra äller qwälya then sancte birgitte hwss PM LXIII .
- 2)anföra klander el. anmärkning (mot). at jngen haffue makt noghen tiid her epter ytermera tala. klagha eller klandra pa fornempde jempkan FH 5: 85 ( 1482) . - Jfr oklandradher samt klanda.