kar¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)

1. det hvari något förvaras, kista, skrin. hofwodhit laa j lukto kari nidher grafwit Bil 53 . lagdhe han (den nyfödde sonen) innan thätasta car (fiscella) ib 244 . MB 1: 278 . SD 5: 564 ( 1346) . - kärl. tedhe hanum fighur car (calatos) thry af gul ok eth af silfuier Bil 283 . " thera owirfödhelikhet j gul ok sylff oc karom ok klädhom " Bir 2: 75. bäträ är thwnth öl än tompt kaar (bachus quam ciatus sicus prestat tenuatus) GO 78 . " gamul mö slar aal karin syndir " ib 150 . Al 4637, 4645 . Fl 289, 303, 311, 326 . - särsk. dryckeskärl, bägare. giorþe cors tekn for karino Bu 494 . " skipadhe sit kar andrum swene (gjorde en annan till sin munkskänk) " Bil 124 . MP 1: 124, 183 . " drikker man mosth aff te yrth ther bwna hether hwar dagh ith halfft kaar " LB 2: 31 . - bildl. kar, käril. han är mik eet wtualt kar Bil 897 . Bo 146 . Bir 1: 14 . Lg 3: 232 hon är renleksins kar Bir 1: 96. - (?) the sin ordh i mangh kar ladhe RK 3: 1153 . - Jfr altara-, bordh-, bro-, broa-, bryggio-, drykkio-, eld-, eter-, font-, fot-, glas-, gul-, hunags-, hälghadomo-, hälghodoma-, ilätis-, kopar-, krisma-, ler-, lögha-, malm-, minnis-, miödh-, miödha-, mässings-, nytio-, ost-, pino-, rökilsa-, saþul-, silf-, sten-, svamp-, tin-, trä-, vatn-, vax-, vidhio-, vighþa vatus-, yrta-, öl-, öse-kar.