grun2
(substantiv)fsvm--grun..nn.2Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (3)
och grunder (frf. vok. i änd. grunn-. pl. -ar: grunnanir MB 1: (Cod. B) 544), grund, grundt ställe, samt grunnr, grundval, botten] L
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
frf . vok . i änd. grunn-),
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- och grunder (frf. vok. i änd. grunn-. pl. -ar: grunnanir MB 1: (Cod. B) 544), grund, grundt ställe, samt grunnr, grundval, botten] L.
- 1)= grund 1. frälste þem fra grunne Bu 514 . " flöt hälakt lik vp fran grunnom " ib 532 . " diäwlin välte up sion af grunnom ib 137. fiol . . . nidher aff brone til grunna Bl 256 foro nidher som steen til grunna " MB 1: 318 . " ib (Cod. B) 544. i diupa brunna, þe þär ängin grun hafa " Bir 4: (Avt) 178 . " et diupit war swa diup (för diupt) at thz hafdhe änkte grun vndir sik " Bir 1: 243 . - ganga a grun, taga slut. första goz gaar a grwn tha wäxir fatighdom GO 194 . - botten (i allmh.) en päninga säkkir . . . swa diupir at hwat som hälst j han lägx thz takir aldrig grun Bir 1: 222 . - Jfr hafgrun.
- 2)= grund 4. i grunnen, i grund, alldeles. förderffue the thenne skär j grunnen FM 226 ( 1505) .