gröta1
v.(verb)fsvm--gröta..vb.1komma att gråta. opersonl. mik gröter af gläþi (d. v. s.. jag är färdig att gråta af glädje deröfver) at ia[k]
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- komma att gråta. opersonl. mik gröter af gläþi (d. v. s.. jag är färdig att gråta af glädje deröfver) at ia[k] se iþar sua fasta ok trösta i cristne tro Bu 508 . - bedröfva, oroa. wy viliom ey marskins hierta gröta RK 1: 1694 . ib 1775 . " illa grötter " ib 3507 .