fulla1
v.(verb)fsvm--fulla..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (2)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
fulla ater , fwlle RK 3: (sista forts.) 5215),
Källans artikeltext (9 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)fylla. " wil jach fulla tin skiöl full mz gull " Di 256 .
- 2)fullborda, fullkomna. fulladhis ther mz thera faghnadher Bil 354 .
- 3)göra fullständig el. fullgod; betala det som fattas i. ther meth fulladhe han sit skipte meth hänne SD NS 1: 36 ( 1401) .
- 4)godtgöra, ersätta. han fulladhe mannenom thenna skadha MB 1: 82 . ib 374 . " nöter swa mykin mat, at han fullar thz blodh som hiten nöter i liweno " ib 108 . hafuer fullath sinom dydzkanom . . . fore thera ärfdhadeel i allum gudzomen SD NS 1: 94 ( 1402) .
- 5)fullkomligt öfverlåta. fasta oc fulla medh allom reth thetta ford:da godzit hakista framic oc minom arffwom in til forskriffna magnus ragwaldzsson oc hans arffwa, til äfwärdheligha ägho SD NS 1: 489 ( 1405) . Jfr fulfylghia.
- 1)fullt. " han var ey fulla tiwghu aar " Iv 4240 .
- 2)mycket väl. wy wrhom thz fulle RK 3: 2802 . Gers Frest 15 .
- 3)för visso? vm swa är ath mennisken begärar ok wil fulkompneligha älska syn owen. hon kan thz ok fulle koma astadh Gers Frest 48 (kan föras till 2). - väl, visserligen. thu äst fulla ödmiukar j ordomen Bir 1: 222 . RK 3: (sista forts.) 5215 . FM 609 ( 1513) . - (?) bredleghin siger sik fulla sielff till SJ 298 ( 1462) . " ib 310 (1463?), 318 ( 1464), 323 ( 1465), 330 ( 1465), 334 ( 1466), 360 ( 1469), 376 ( 1471). Jfr meth lengdan oc bredläkin som thet nw staar vpmwret oc wel siälff tilsegger " SJ 379 ( 1471) . - Jfr fuller och fulväl.