fulföra1
v.(verb)fsvm--fulföra..vb.1Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)utföra, verkställa, fullborda. bödh hanum fulföra thz han burdhe Bil 274 . ib 214 .
- 2)bevisa. " þät fulföres mz hälghom vitnom " Bu 16 . ib 100 . Bil 267, 354 . ST 47 . gita thz a mik fulfört at jak hauer nokra sakir giort RK 1: 2440 .