forsaka1
v.(verb)fsvm--forsaka..vb.1afsäga sig, afstå från, öfvergifva, försaka. forsakede oc wedersade wij all then räth BSH 4: 228 ( 1497) . - öfvergifva, försaka, förneka, hafdho ofwirgifwit oc forsakat thera gudh ST 518 . ib 11, 98 . Su 208 . "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-ar , -adhe r),
Källans artikeltext (3 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)afsäga sig, afstå från, öfvergifva, försaka. forsakede oc wedersade wij all then räth BSH 4: 228 ( 1497) . - öfvergifva, försaka, förneka, hafdho ofwirgifwit oc forsakat thera gudh ST 518 . ib 11, 98 . Su 208 . " warsh herra ihesu christi wälsighnadha nampn forsaka " ST 100 . ib 96 .
- 2)förneka, betrida. " jak thz ey försakar " RK 3: 4106 .
- 3)underlåta. " är thesse eder betalningh försaakath " BSH 5: 360 ( 1509) .