fla1
v.(verb)fsvm--fla..vb.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (7)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
flaa . pres. flaar MB 1: 233 . imp. flog Di 106 . fladhe Su 432 ; -is Lg 3: 289 . ffladdhe, se af fla. pl. flogho Bil 215 ; MD 104 . part. pret. flaghin . fladder: fladde LfK 54 ), fla af , afflå (huden el. barken). flaa aff alt skinnit af köteno Bir 2: 104 . " han lot honom flaa aaf sin huud " MD (S) 234 . " fladhe aff barken " Su 432 . Jfr af fla.
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)flå, afdraga (huden el. barken). lät . . . huþ fla af hans limum mz kniuom Bu 209 . Di 106 . MD 104 . " flaar aff them barken " MB 1: 233 .
- 2)flå, draga huden af (med det föremål, som flås, till obj.). gaf þera dom at þem skulde först fla liuandes ok siþan bränna Bu 184 . " siþan han var flaghin ib 210. " Bil 215 . Bir 3: 436 . Fl 1734 . ST 184 . LfK 54 . SO 50, 51 . MD (S) 234 . " thän dödhe biörnen fladhis " Lg 3: 289 . " händirna syntis flaghna " Bir 2: 95 . bildl. med prep. af afkläda, utplundra (på). skal thera skin (för siäl) flaas aff allo godho aff dyäflomen (amima eorum a dæmoibus ab omni bono decoriabitur) Bir 3: 8 .
- 3)skinna, skafva, skaffa genom anlitande af alla möjliga utvägar. alth theth jach kan fla och kla til hopa, thet fortäres i idhers thienst BSH 5: 234 ( 1508) .