fasta3
v.(verb)fsvm--fasta..vb.3fasta, afhålla sig från föda el. från vissa födoämnen (särsk. kött)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
fasta i gen , undergå fasta el. penitens för (vållande till någons död). fasta mannen i gen ffor thy han doo aff theris hug oc slag FH 5: 86 ( 1482) . - Jfr ater-, thör-fasta.
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- fasta, afhålla sig från föda el. från vissa födoämnen (särsk. kött); i sht i religiöst syfte och efter kyrkans föreskrift. swa väl mät som fastande Bo 133 . " han lede christum tel ökna at fasta oc fresta " Bu 206 . " vitia þe staþa gesus . . . fastaþe oc predicaþe " ib 12 . " skal han sialuar sax manaþa fasta ok böta nokot sialuar som ofmykit bröt " ib 135 . " the fastadho ok badho gudh visa " Bil 108 . " jak fastar twem sinnom j vikunne " MP 1: 254 . fastan (för fasten) oc standen vtan kyrkiu SD 5: 378 (1344, nyare afskr.). fasta förma oc bedhia ST 117 . Bil 330 . Ansg 235 . " fasta til watn oc brödh " VKR 17 . " fastadhe hon . . . vidh vatn ok brödh " KL 335 . " faste fredaghin vidh fiska ok löghirdagin vm han vil vidh hwitan mat " Bir 3: 304 . ib 4: 14, 15 . VKR 61, 62 . SD 6: 157 (1349? gammal afskr.).