famn1
(substantiv)fsvm--famn..nn.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (12)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
fampn . famffn Di 208 . fambn . faam Su 40 . fagm Bil 117 . fagn KL 341 ; fagnin Bo 1 . faghn: faghne ib 144 . fangn Bo 7, 22 ; Bir 3: 236, 281. faffn. -ar), famns högher famshögher )
Källans artikeltext (4 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)famn, utsträcka el. omslutande armar. tok þöm i sin famn Bu 183 . Bil 117 . KL 341 . Bo 1, 7, 22, 144 . Bir 3: 236, 281 . RK 2: 6030 . " ther dwaldos the länge oc hiollos i fampna " Gr 315 . iak hauar . . . astundat falla ii þina famna (i din famn, i dina armar; Andreas' ord till korset) Bu 140 . Jfr kärleks famn.
- 2)famn ss längdmått. ad spacium trium brachiorum que wlgariter famn denominantur in latitudinem SD 2: 2 ( 1286) . " thriggia fampna thiokkir " Fl 957 . ib 958, 973, 976 . SD NS 1: 514 ( 1405) . RK 2: 6109, 6113, 6119 . han (stenen) flög iij (3) faffna op i wädret BSH 5: 147 ( 1507) . C (100) fambne trosse ib 421 ( 1510) .
- 3)famn, börda som man kan böra i famnen; ss rymdmått (för hö och andra torra varor). Jfr Falkman, Om mått och vigt 1: 457. en fampn rofuor . . . och höö BtFH 1: 66 ( 1493, nyare afskr.) . Jfr fang.