för1
adj.(adjektiv)fsvm--för..av.1Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
föör )
Källans artikeltext (5 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- L.
- 1)farbar. " man skal fara som förth är (är möjligt att fara) " GO 282 .
- 2)i stånd att fara, färdig, vid sina lemmars fulla bruk. än barn waaro ey hälder för föör än nw MB 1: 113 . " mz fullo mäghne oc förom likama ib. " ib 475 . Bil 255 .
- 3)i stånd, duglig (att göra något, till något). han war ey för fotum flytia Bil 477 . Iv 1918 . för at fly Bil 798 . " föör at ganga " MB 1: 113 . " föör at styra likamen " ib. " föör eller mäktigh at fara til pharao konung " ib 282 . " föör at stridha " Iv 3404 . ib 2280, 2431, 3456, 3550, 3764, 4002 . Fl 192 . " sagdhe sin krop vara . . . ey !SYNS_DÅLIGT? til tholikt " KL 278 . " at . . . kroppin vare föör til kärlex äruodhe " Bir 2: 287 . " som . . . före äre til stridh " MB 1: 383 . ib 384, 418, 419 . Iv 2324 .
- 4)stark, stridsduglig, stridbar. mz xi hundradha föra men RK 1: 1464 . ib 1747 . Lg 3: 696 . - Jfr arvodhis-, eþ-, far-, flut-, ful-, iäm-, kirkio-, men-, o-, sio-, skips-, thung-, van-, vapn-, väl-, värknaþa-, yrknaþa-för.