eghin¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (6)

1. L.
2. 1)egen. " hafþo han . . . sua kiäran som sin eghen son " Bu 30 . " bröt viþ iorþ sit eighet härbärghe " ib 207 . han födhes nakin aff sin eghin skipelse KS 4 (7, 4) . troen sins eyghins gömare LfK 77 . " alla bönder mente egna herre wara tha " RK 2: 4546 . " wardha syn äghin man (varda sin egen, varda mästare) " SO 15 . ib 48, 61 o. s. v. som hawa vidhr saght . . . sin ägen wilia KS 3 (5, 3) . eghin vili (propria voluntas, egenvilja, godtycke; näml. är) for lydhno Bir 2: 243 . aff sinom eghnom kärleke (amoe proprio, egenkärlek) Su 229 . - n. abs. egendom. sama godz . . . skal . . . fornempda closters i watzstenom eghit wara SD NS 1: 686 ( 1407) . " thetta forscriffna stenhusit . . . haffua nytia oc bruca for theris rätte eghit " SJ 131 ( 1450) . ib 141 ( 1445) . " gingo ofuer the fornempda ramerke jn wppa kutala bonna eghit " FH 2: 7 ( 1374, nyare afskr.) . " haua änkte äghit " Bir 3: 86. - allit fra ärffwa och egit ganga RK 2: 745 . hem, hemvist, hus. gik hon hem til sith äghit Bil 868 . Pa 16 .
3. 2)lifegen, trälbunden, träl. " thu haffwer giort them til eghna thräla " Al 8291 . " är han hans eghin " Bir 2: 114 . ST 27, 30, 362, 364 . " han frälste them aff egypto landz threldom, hwar the waro eyghne " ib 8 . " egne och eester " BSH 5: 435 ( 1511) .
4. 3)egen, egendomlig (för). med gen. (ordagrann öfvers. af Lat. proprius). thz är kärleksens eghit Su 111 . ib 386 . - med dat. enom rätwis man thz eghit är MD (S) 287 .