döva1
v.(verb)fsvm--döva..vb.1försvaga, göra kraftlös, döfva
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- försvaga, göra kraftlös, döfva; försvaga el. förtaga intrycket af en smärta. þu döve pino mäþ truldom Bu 414 . ib 510 . Bil 412 . - förtaga intrycket af ett ljud, öfverrösta. the döfdho fäst the lekara thona Al 3316 . ib 3318 . - förtaga verkan af, göra slö. han (ɔ: pipar) skal döfwa mykin walmogha Al 1475 . margh godh swärdh mondo the döffwa ib 8716 . - förtaga tyngd el. olägenhet af? tz döffwer vel mathen LB 7: 170 . " ätir formykin maat som icke kan döffwas oc smältha i magan " ib 253 . - förstumma. allom döffdho the swa malet at engin gat thungu rört älla nokra lund teknat Bil 235 . - Jfr for-, nidher-döva.