befata1
v.(verb)fsvm--befata..vb.1fatta, hänföra, öfverväldiga, betaga. thera fäghrindh beffatar mik Su 90 . wart han befathder aff hennes fäghrindh MB 2: 163 . som j hennes vänlekx kerlek befatadhe vare Lg 3: 536 . "
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
befata sik , inlåta sig, befatta sig. som turturdufuan mystom synom jemmaka alder befatar sik mz androm Lg 3: 536 . " befatha sig ther met " FM 210 ( 1504) .
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- fatta, hänföra, öfverväldiga, betaga. thera fäghrindh beffatar mik Su 90 . wart han befathder aff hennes fäghrindh MB 2: 163 . som j hennes vänlekx kerlek befatadhe vare Lg 3: 536 . " then som betadher (invefnad) är i delo ok thrätto " Ber 263 .