banninge1
(substantiv)fsvm--banninge..nn.1bannare, den som förbannar, försmädare
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-ar )
Källans artikeltext (1 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- bannare, den som förbannar, försmädare. banninga älla the idhkelika banna sinom iämkrisne Ber 107 . ey banninga (maledici) . . . sculo ägha gudz rike MP 1: 319 .