afraþ¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (7)

1. jfr reþa, Isl. reiða, betala; se Kock, Bidrag till svensk etymologi s. 3] L.
2. 1)afgift; särsk. afrad, årlig afgift af landbo till jordegaren. trim marcarum census . . . qui uulgo aueret uocatur SD 1: 73 (1164-7). siäx öra afradh ib NS 1: 171 ( 1402) . sensum (för censum) dictum affradh annuatim pro parte prædicta conferre SD 2: 526 (1308, nyare afskr.). ad exhibicionem annuam dictam afredh ib 5: 67 ( 1341) . ib 94 ( 1342) . " ex prouentibus affræd dictis prouentientibus de insula supradicta " ib 2: 245 ( 1298) . pensionem dictam afradh ex hiis proentientem anno jam jnstanti ib 3: 368 ( 1318) . " proentus dictos afradh de eadem . . . annuatim percipere " ib 4: 299 ( 1333) . " fructus et obuenciones ex ista dimidia marcha terre prouenientes, dictas wlgariter affrædh, anno quolibet percipiant ib 5: 147 ( 1343) . " " aghär han þär äghändenom äncte afrþ af giua " ib 637 ( 1347) . " halft afrath göra thöm som äghandin är " PfN 135 . " vp bära aff landbomen . . . affradh " VKR 36 . " pensiones wlgariter gypt & afrad dictas SD 2: 267 ( 1298) . " " affraþe ok affgiäld vtgangno ok vpborno aff þe samo jordh " ib 6: 19 ( 1348) . " ib NS 1: 444 ( 1405), 2: 250 ( 1410). aff clostirsins affradhe oc ränto VKR 32. " " affradh och affradz päninga (afradh torde här beteckna afrad som utgår in natura) " SD NS 2: 114 ( 1409). ib 310 ( 1410), 455 ( 1411). pl. giffwa hunne siin affrath SD NS 2: 461 ( 1412) . - afrad som utgår ss skatt till kronan. giffuandes oc giörindes honom idert affrad affratzpeninga aterstäder saköra oc alla andre rettigheter som i oppa cronane vegne plictoge äro BSH 4: 1 ( 1470) . - afgift som bergsmän årligen utgöra till kronan. pl. hwa som äi bereþe sin afraþ SD 5: 639 ( 1347) .
3. 2)inkomst (af jord), afkastning. GS 28 ( 1474) . - Jfr afradha, afräþe.