öva¹

Källbelagda stavningsvarianter, böjningsformer och sammansättningar (1)

1. 1)göra, sysselsätta sig med, förehafva, utföra, föra. huru han skulle örlögh öwa Al 455 . MB 2: 321 . " the stridher oc örlig han swa manligha öffdhe " ib 227 . " the manliga stridher oc högelica gärninga som han oc hans brödher öfft oc bedriffwit haffdho " ib 250 . " the ärligha stridher oc sighra som machabeus . . . hult oc öffdhe " ib 217 . - sysselsätta sig med, förehafva, göra till föremål för sin verksamhet och sträfvan. thetta öffdhe han ful margh aar hurw han matte tagha thäs war thz han funne nakra the list thz alexander finge lifwet mist Al 9921 . - förehafva, utföra, öfva. ther öfdes . . . sa mongahonde käte RK 2: 5181 . " the vnga hälethe ränna mz spär oc öde ther dyst mz myken kraft " ib 5177 . - i täflingskamp (med ngn) utföra el. öfva (ngt). kantw skiwta stong. eller kasta sten. detzleff swarade jak tror jak kan badä ä mz hwilkom idrom som ltorss mz mik pröffwa. walter swarade jak will thz mz tik öffwä. om thens wor huffuod. som tapar Di 100 . - öfva, utöfva, idka. tha ödhe koklarin sina galdra ST 259 . " cyprianus öfdhe sina swarta konst " ib 307 . " at hon . . . thrifwis at öfwa alla dyghdhe " ib 1 . " hwilkin thing oc lärdom swa äru tämpprat oc matat at . . . hwar en maa them lättelika idhka oc öffa " Su 364 . - öfva, utöfva, föröfva, bedrifva. ther äpter innan skaman riid tha öffdjho the then skadhlika sidh MD 138 . " öfde han syn gambla paar " RK 2: 5202 . " brukadho the oc öffwadho roffweridh oc mord j them som wäghfarandis waro " MB 2: 99 . " the öfua tolika syndir " MP 1: 316 . Lg 69 . " the . . . j ix wikor öffde thz saa " RK 2: 6472 . - utöfva, bruka. thu öffwir thina makt mote os MB 2: 254 ; " jfr 2. "
2. 2)bruka, använda. alla thina lime skal thu her äpther öwa oc idka i alle häloghet oc rätwiso, som thu them tilföranna öwadhe til syndh oc wranghet Su 50 ; jfr 5. - använda, anlita, pröfva. märkenna söner . . . huilke . .. alla the nattena mödho mik oc öwadhe oppa mik aldra handa pinonna anbudh Su 28 .
3. 3)hafva samlag med (qvinna). the men som ey vilia qwinfolk öffwa LB 7: 162 .
4. 4)misshandla, plåga, pina. wi wiliom först böria til at qwälia thik oc öfwa ST 79 .
5. 5)öfva, (gm bruk och öfning) gifva vana och fördighet åt uppöfva; inöfva; utbilda. te skulu förmagha idhkelika öua limi ok likama, at tula mykit äruodhe KS 81 (200, 88) . öfwa nämit Bo 123 . vnge hoff jonkrara . . . öffdos j harnisk til örligx MB 2: 271 . " the starkasta dyuren elephantana öffwadho the oc hidzadho til örligz " ib 237 . elephanter. XXXij M fulleliga öffdhe til örligx (docti ad prælium) ib. hans som war starker til krafft oc öffdher til örligh ib 270 . Su 30 . " alle the mäktogasta kämpa. oc öffdhe waaro at kasta stena mz slyunghom " MB 2: 244 . " huilkin . . . aff sinom barndome öffdher (exercitatus) haffde warit j allom dygdom " ib 326 .
6. 1)sysselsätta sig (med), hängifva sig (åt), vara upptagen (af). han . . . öwadhe sik alzstingx i tässe förganglike glädh8 mz spärrännigh oc alzkonz öffnig Lg 3: 687 . - vara verksam. i then tiidhen öffuir sigh thenna complexen colera, tz är hethan LB 7: 180 .
7. 2)sträfva (efter), göra sig beqväm el. skicklig(till). swa opta mannen han gör thz han formaa, öffwande oc draghande sik til nadhinna (habilitando se ad gratiam) äpther sinne formagho Su 296 . - vinnlägga sig, öfva sig, söka förvärfva sig färdighet. öfnom os i androm dygdhanna idhnom Bo 35 . " then tidh thenne gudz sanne kämpen fde sik i tolkom dygdom (his virtutum exercitiis . . . insisteret) " Ansg 179 . gudh han kraffwer ey at enast aff cristne människo, at hon at enast flyr thz onth är, wtan iämwäl at hon öwar sik i godho LfK 49 . til . . . ena . . . wpwäkkilse gudelikx kärlekx, j hwilke hwar en wil sik j öffwa som her sigx, han gör wäl Su 364 .
8. 3)bruka sina krafter; förhålla sig, bete sig. the . . . öffdho sigh manliga MB 2: 277 . - (öfuir för dröfuir MP 2: 212 .) - Jfr utöva.