tiltalare1
(substantiv)fsvm--tiltalare..nn.1person som talar till (en församling), talare, förkunnare
Form- och beläggshuvud i källan (WordForm)
-talere . -thlore GU C 20 s. 206) ,
Källans artikeltext (2 betydelsemoment)
Historisk källstavning bevarad · ingen automatisk modernisering- 1)person som talar till (en församling), talare, förkunnare. concinator . . . til talare GU C 20 s. 133. ecclesiastes grece interpretatur concionator latine til thalore et dicitur salomon ib s. 206 .
- 2)person som väcker klander el. tvist, kärande. alla eptekomanda ffödde och offödde aclagara och tiltalara SJ 2: 140 ( 1489) . " forwilkorede sich sware alle tiltalere, som pa for:ne arff athale wele STb 3: 18 (1492). hans weffuerz tiltalere skal ffare til nyköpung effter breff och beffuisningh " ib 5: 9 ( 1514) . Linkbiblh 1: 198 (1526, Brask) . - Jfr arfs tiltalare.